Det bränns
det känns
när du sliter bort
den allra sista biten
som finns i mej
Den var inte kort
den var inte liten
den var bara sliten
det sista minnet av dej
2 mars 88
av Bruse LF Persson
av Bruse LF Persson
Det bränns
det känns
när du sliter bort
den allra sista biten
som finns i mej
Den var inte kort
den var inte liten
den var bara sliten
det sista minnet av dej
2 mars 88
Jag har alltid varit här
så länge jag kan minnas
Jag har alltid suttit här
så länge jag har funnits
Suttit på min pall av ek
och sett ut genom mitt fönster
Har alltid sett på himlen
som för evigt har funnits där
Har alltid kisat upp mot solen
som för evigt har suttit där
Men ibland
kommer en skugga och skymmer solen
och förmörkar mitt rum
Och ibland
öppnas dörren som sitter i väggen
och lyser upp mitt rum
Så försvinner skuggan ifrån skyn
som aldrig har funnits där
Så stängs dörren bakom mig
som aldrig har suttit där
Jag har alltid varit här
så länge jag kan minnas
9 september 1987
På fint manér
sitter man och stilar
bland plast och fanér
i stolar man vilar
Blommor på väggar hänger
ljuskronor i taket
Folk bara blänger
konstigt, piggt och vaket
Till Royal man går
för att träffa sina vänner
Tar sig en tår
och värmen man känner
Åke tidningar bara läser
vill inte på sig flytta
Sitter bara och jäser
han gör väl ingen nytta
Tanter med hatten på
på bakelser de smaska
De är ack så få
som cigaretten vill aska
En fin gammal tradition
att servera vid vart bord
Ger flickorna fin kondition
och trevliga, vänliga ord
Till Royal man går
för att vila och pusta ut
Beställer ännu en tår
när den första tar slut
Royal den 8 maj 1987
Du kom
du tog
en bit av mej
Som dom
du log
med flit åt mej
Men om
jag slog
mej dit till dej
Jag kom
jag tog
mig en bit av dej
2 augusti 1986