Det kan inte sägas, det kan inte höras
Det kan inte ses, inte heller röras
Det finns överallt runtomkring
Det finns i oss alla, i alla ting
Men det är bräckligt och skall inte störas
14 juli 1991
av Bruse LF Persson
av Bruse LF Persson
Det kan inte sägas, det kan inte höras
Det kan inte ses, inte heller röras
Det finns överallt runtomkring
Det finns i oss alla, i alla ting
Men det är bräckligt och skall inte störas
14 juli 1991
Det byggs en stor och stark brygga
av alla världens utsträckta händer
Skapade för att vi ska vara trygga
vänskap är ordet som vi sänder
Ingen känner sig utlämnad
när vi får tag i någons hand
Mellan människor är den ämnad
att skapa oss förtroliga band
Tecken kan ha olika värden
symboler vara en hel vetenskap
Men över hela den stora världen
en utsträckt hand betyder vänskap
5 juli 1991
Tydligen ingenting
passar hålet i lådan
Provar med alla möjliga former
men ingenting passar hålet
Faraos grav
med gudomlig geometri
Vägrar stympas ned
för lägre syftens skull
Tjugoen ögon
vägrar blunda en sekund
För flickorna i Avignon
trotsar sina egna former
Gubben i månen
i gränslösa universum
Slukas aldrig av svarta hål
i begränsande lådors väggar
Inga former
passar förutbestämda hål
Endast i våra drömmar
passar de som tydligast
25 juni 1991
Döljande ögon i vrån
frammanande blickar suger
läppar smakande av slån
smaskar högt som en Luger
Ansiktets gipande läppar
lockar fram höga lustar
Ögonfransar slår som käppar
inför striden du rustar
6 mars 1991
Friande fraser
ur tjutande käftar
Dömande domar
mildrar ej moralen
Manande meningar
hjälper icke hjälten
Haltande händer
missar alltid målet
Talande tystnad
stum och stängd
Saknade symboler
instängd bakom is
7 december 1990
Med säkerhet stickade hon in dig i sitt garn
sakta spanns du fast i ett klibbigt nät
Malde ned dig till stoft i sin skvallerkvarn
med trolldom och formler manglades du slät
Kroppen och själen skulle hon förgöra
och anseendet och framtiden förstöra
När du kom med rikedom, makt och guld
föll hon i djup ånger och släppte loss gråten
Hon kände inget svek utan endast skuld
ville glömma det gamla och bli förlåten
Men det är bara idioter och dårar
som tror på en kvinnas tårar
1 april 1989
Den förste
som var den störste
Klev upp på altarets släta yta
för att åt gudarna låta sig blotas
Med sina förfäders plats han ville byta
den svåra torkan och svälten skulle botas
Den andra
kunde man inte klandra
Länge han kämpade och hårt han drog
på gudarnas stora och tunga vagn
I den myckna svetten han drunknade och dog
till gudarna och folk var han ej till någon nytta
Den siste
sina hjältar hon miste
Fridfullt bars de sakta ut på bårar
hade kämpat på livets arena
Kvar stod hon där förstenad och fällde tåtar
försjunken i sorg, levde hon mol allena
15 mars 1989
Vidare, ska jag vandra
för att kunna arbeta
Vidare, ska jag arbeta
för att kunna leva
Vidare, ska jag leva
för att kunna gå
Vidare, ska jag gå
för att inte växa fast
14 september 1988
En droppe i havet
en människa på jorden
en eker i navet
en bokstav i orden
Vi är alla så små
som de försöker fånga
Men om man är två
är jag dubbelt så många
22 mars 1988